Hur kan det vara så svårt?
Hur svårt kan det vara att blogga regelbundet? Jag älskar att läsa bloggar, men bloggar ALDRIG själv. Det känns som att jag inte har något vettigt att skriva, men visst jag har det. Man behöver ju inte vara så djupgående. Okej... Let's blogga.
Sist jag skev hade jag och Mattias just flyttat ihop. Nu har vi bott tillsammas i nästan två månader, det flyter på fint. Nu är det ioförsig väldigt stökigt här, men jag tycker vi har fixat det rätt fint här. Det blev tapetsering i sovrum och kök. Vardagsrummet har vi knappt börjat med. Vi har en tv och en soffa, vad mer behövs?
Jag jobbar sedan i maj på ett gruppboende i Ursviken. När jag började var det supertrevligt, nu börjar det gå mej på nerverna. Brukarna tjatar om samma saker dag ut och dag in. Inte konstigt att jag blir less. Dessutom är det en bit bort, det kostar att köra ju! Jag har tack och lov bara några veckor kvar där. Då ska jag och Mattias passa på att åkta till Kreta en vecka. Men samtidigt hoppas jag att jag får komma tillbaka lite som vikare annars är jag helt utan jobb. Usch, det är hemskt att vara arbetslös.
Till våren (redan i April) ser det ut som att jag kommer att flytta ner till Stockholm ett halvår. En utbildning i medicinsk fotvård hägrar. Förhoppningsvis bangar jag inte. Det återstår att se. Det skulle vara guld om jag kunde skärpa ihop mej och flytta ner. Fast jag vet inte helt säkert än om jag skulle klara det.
Idag på förmiddagen har jag suttit på mammas jobb och sorterat papper åt en av mammas slarv kunder. Ja, jag får betalt... Tacka gudarna för det. Nu är jag hemma och har käkat lunch. När Maja slutar ska jag möta henne i stan. Mattias behöver shoppa, så kan kommer också in till stan efter jobbet. Trevligt :)
Sist jag skev hade jag och Mattias just flyttat ihop. Nu har vi bott tillsammas i nästan två månader, det flyter på fint. Nu är det ioförsig väldigt stökigt här, men jag tycker vi har fixat det rätt fint här. Det blev tapetsering i sovrum och kök. Vardagsrummet har vi knappt börjat med. Vi har en tv och en soffa, vad mer behövs?
Jag jobbar sedan i maj på ett gruppboende i Ursviken. När jag började var det supertrevligt, nu börjar det gå mej på nerverna. Brukarna tjatar om samma saker dag ut och dag in. Inte konstigt att jag blir less. Dessutom är det en bit bort, det kostar att köra ju! Jag har tack och lov bara några veckor kvar där. Då ska jag och Mattias passa på att åkta till Kreta en vecka. Men samtidigt hoppas jag att jag får komma tillbaka lite som vikare annars är jag helt utan jobb. Usch, det är hemskt att vara arbetslös.
Till våren (redan i April) ser det ut som att jag kommer att flytta ner till Stockholm ett halvår. En utbildning i medicinsk fotvård hägrar. Förhoppningsvis bangar jag inte. Det återstår att se. Det skulle vara guld om jag kunde skärpa ihop mej och flytta ner. Fast jag vet inte helt säkert än om jag skulle klara det.
Idag på förmiddagen har jag suttit på mammas jobb och sorterat papper åt en av mammas slarv kunder. Ja, jag får betalt... Tacka gudarna för det. Nu är jag hemma och har käkat lunch. När Maja slutar ska jag möta henne i stan. Mattias behöver shoppa, så kan kommer också in till stan efter jobbet. Trevligt :)
Kommentarer
Trackback