Resumé
Nu sitter jag här hos mamma i Ostvik och lyssar på lite gammal musik. Sist jag skrev var kvällen innan Turkiet, eftersom jag inte alls hade packat klart och sånt var jag tvungen att avsluta innan jag hann skriva om student dagen. Så nu tänkte jag göra en kort resumé på vad som har hänt senaste tiden. (Jo, de känns som ett tvång de här också!)
Student dagen började med att jag vaknade precis i lagom tid alldeles för trött. Eftersom vi var hos VG till rätt sent kvällen innan och för att jag började storgråta när jag skulle sova. Jag duschade och gjorde mej iordning och eftersom vi skulle ha champagnefrukosten hos mej, så började de droppa in folk innan jag var helt klart. Så är det jämt. Just när jag kom ner på till alla på gräsmattan, berättade dom att vi skulle gå till Martin istället. Han hade långbort ute på gården och hos mej fanns det inte plats för alla att sitta. Hos Martin fortsatte den påbörjade frukosten, själv snålade jag champagne för jag hade ingen egen. Vid nio började vi promenera till skolan, vi skulle fotas halv tio. Stämningen var på topp och vi skrek för full hals! Fotot gick bra, fotografen bad mej att stanna kvar och skriva in namnen :) Hon var söt. Klockan tio bar det av till E65, där vi mös lite med GunMarie och några lärare till. Vi fick bakelser och VG och Martin fick diplom. Alla var jätte glada och Jäder höll på somna för han var så full. Jag och Fredrik gick fram och tackade GunMarie och Marie för tre fina år med blom- och salladsfrön. Vi är allt gulliga vi! Efter de har jag en lite lucka, jag minns bara att jag tappade bort alla. Sen ringde jag Empa och hon sa att alla hade dragit till Jäder eftersom han behövde öl, haha. Jag for dit och kollade läget, där var det sång/skrik och glada miner efter lite för mycket champagne för vissa. När klockan började närma sej kvart över elva, startade jag, Matte och Jäder våran vandring i värmen mot kyrkan. Dom andra hade gått före. Vi snackade och svettades hela vägen. Väl framme i kyrkan satte jag mej ner i en bänk brevid Anna och Matte. Där skrek olika klasser en massa ramsor och rektorn pratade om tråkiga saker alldeles för sakta. När jag satt där och höll på att somna sa någon plötsligt mitt och Suzannes namn i mikrofonen. Vi fick helt oväntat varsitt stipendium från någon snäll jävel med 1000:- :) "Stipendium till Elina Markström. Som uppmuntran för visad flit och framsteg i yrkestudier." Jag blev så chockad att jag höll på att börja gråta! De var fint. När vi kom ut ur kyrkan stod de fullt med folk där och jag kunde absolut inte se min lilla (läs korta) familj någonstans. Till slut var jag tvungen att ringa Emmi, efter de hittade jag igen farmor, mamma, Emmi och Hasse. Dom hade blommor och mjukisdjur till mej. Och ett jätte fint studentplakat . Tack Emma! Eftersom jag var så uppspelt och stressad hade jag inte tid att prata med dom så länge, jag sprang nästan direkt vidare till skrindan som stog och väntade på MP3. På skrindan var det trångt som tusan och jag höll på att tappa mitt plakat. Jag häll även på att tappa rösten, vilket jag märkte när jag kom hem, eftersom vi skrek så mycket. De var helt sjukt kul. Vi körde några varv i stan, eller de kanske bara var ett jag minns inte. De kändes som en evighet iallafall. Vi ägde alla på scenen med våran mediahora låt. Folk tyckte nog ändå att den var rätt så kul. När de var klart trådde vi upp oss på skrindan igen och åkte tillbaka till kyrkan, där vi hade en slarvig kramring. När de var klart satte jag mej i baksätet på mammas bil och pustade ut.
Väl hemma i Ostvik la jag mej och sov en timme, de gick inte så värst bra för jag var så stressad. När jag vaknade var redan mina middags gäster här. Jag åt massor av mammas, för en gångs skull, goda mat :) Tack mamma! När alla var mätta och belåtna öppnade jag paketen. Och vem kunde ana att jag skulle få en liten system kamera av Kenneth? Inte jag iallafall. Jag visste inte jag vad jag skulle säga, tror knappt jag tackade honom för den... Världens bästa Kenneth! Iallafall vid typ halv sju skjutsade Hasse mej till stan. Där stressade jag ihop lite smink och kläder, även då kom de folk innan jag var helt klar. Så är de alltid! Vi skulle ha förfest på min gräsmatta innan Station åtta. Festen drog igång och vi signade varandras studentmössor. Azra hade cd spelade med sej så vi hade lite skön musik också. Allt var på topp och vi hade hur kul som helst. Efter ett tag började några fordonade ansluta sej till oss, några gängade med dom eftersom de var deras kompisar, men jag som inte kände någon uppfattade dom bara som störande. Jag låste upp lusthuset och vi bestämde att där inne skulle det bara var MP3are. De gick bra ett tag, tills jag såg att en av fordonarna kastade sönder en flaska på gräsmattan. Jag blev skit sur, sprang ut och skällde ut honom men han sprang iväg. Till slut fick jag ändå en kille att hälpa mej att plocka upp bitarna. Usch. Efter ett tag började de gå ryckten om att polisen var på väg och folk sprang upp i min lägenhet. Såklart var de bara ett ryckte och folk insåg de efter några minuter och gick ner igen. Sen hände de massor med saker som jag inte minns. Under mitt sista toa besök uppe hos mej, innan utgång, föll LillKarro på mitt runda bord. De gick sönder. Aja, tänkte jag, sånt händer när man har fest. Vi gick ner och hade kramring. Macho som jag är hände jag inte tänkt började gråta, jag kramade några, de gick bra. Vi gav varande en sista hälsning som om alla skulle dö. De var tungt, men tyngre blev de när jag skulle krama VG och började storflänna. Huvva. Usch vad jobbigt de var. Med sminket rinnande för vissa, började vi promenera mot Station åtta. Väl framme där hängde jag utanför ett tag med Abo och några. Sen träffade jag Ida och Linn, vi gick in. Väl inne svepte jag ännu en öl i raden av många den kvällen. Kanske några för många. Eller många för många. Vi dansade hur mycket som helst och tiden gick alldeles för fort. Jag tappade bort hälften av klassen, resten dansade jag med. Någongång under sista timmen bjöd Fredrik mej på en drink. Tack Fredrik! Vi dansade ännu mer och ännu fler försvann. I slutändan var det jag, Agnes och Lucas kvar mitt på stan med riktning mor Max. Riktningen ändrade vi två sekunder senare mot Frasses. Väl där blev Agnes trött och gick hem. Kvar jag var, Lucas och hans bror. Jag blev bjuden på ett skrov? Kvällen slutade med en översovning i ens farmors lägenhet, inte min farmor. Natten var varm och jag svettades ihjäl. På morgonen var jag fortfarande väldigt glad och hade kvar mitt höga tempo, jag fick skjuts hem och gick direkt ut och började pocka skräp på gräsmattan.
Nu har jag suttit här i över en timme och skrivit. ÅH, jag är verkligen överambitiös när de gäller mina blogg inlägg. Men jag skriver dom för mitt eget minnes skull. Jag vill inte glömma något. Den dagen/kvällen var verkligen perfekt på alla sätt, de kunde inte ha blivit ett bättre avslut på tre år med den klassen! Helt underbart. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska sluta, eftersom jag antar att folk inte orkat läsa ända hit. Jag vill bara tacka alla i MP3 för allt kul vi gjorde tillsammans den sista tiden. Haha, nu blir jag känslosam också. Toppen.
Jag hade egentligen tänkt skriva om Turkiet också, men de får blir en annangång. Jag vet att jag ligger lite efter, men skitsamma.
Fan, de här blev absolut ingen resumé.
Student dagen började med att jag vaknade precis i lagom tid alldeles för trött. Eftersom vi var hos VG till rätt sent kvällen innan och för att jag började storgråta när jag skulle sova. Jag duschade och gjorde mej iordning och eftersom vi skulle ha champagnefrukosten hos mej, så började de droppa in folk innan jag var helt klart. Så är det jämt. Just när jag kom ner på till alla på gräsmattan, berättade dom att vi skulle gå till Martin istället. Han hade långbort ute på gården och hos mej fanns det inte plats för alla att sitta. Hos Martin fortsatte den påbörjade frukosten, själv snålade jag champagne för jag hade ingen egen. Vid nio började vi promenera till skolan, vi skulle fotas halv tio. Stämningen var på topp och vi skrek för full hals! Fotot gick bra, fotografen bad mej att stanna kvar och skriva in namnen :) Hon var söt. Klockan tio bar det av till E65, där vi mös lite med GunMarie och några lärare till. Vi fick bakelser och VG och Martin fick diplom. Alla var jätte glada och Jäder höll på somna för han var så full. Jag och Fredrik gick fram och tackade GunMarie och Marie för tre fina år med blom- och salladsfrön. Vi är allt gulliga vi! Efter de har jag en lite lucka, jag minns bara att jag tappade bort alla. Sen ringde jag Empa och hon sa att alla hade dragit till Jäder eftersom han behövde öl, haha. Jag for dit och kollade läget, där var det sång/skrik och glada miner efter lite för mycket champagne för vissa. När klockan började närma sej kvart över elva, startade jag, Matte och Jäder våran vandring i värmen mot kyrkan. Dom andra hade gått före. Vi snackade och svettades hela vägen. Väl framme i kyrkan satte jag mej ner i en bänk brevid Anna och Matte. Där skrek olika klasser en massa ramsor och rektorn pratade om tråkiga saker alldeles för sakta. När jag satt där och höll på att somna sa någon plötsligt mitt och Suzannes namn i mikrofonen. Vi fick helt oväntat varsitt stipendium från någon snäll jävel med 1000:- :) "Stipendium till Elina Markström. Som uppmuntran för visad flit och framsteg i yrkestudier." Jag blev så chockad att jag höll på att börja gråta! De var fint. När vi kom ut ur kyrkan stod de fullt med folk där och jag kunde absolut inte se min lilla (läs korta) familj någonstans. Till slut var jag tvungen att ringa Emmi, efter de hittade jag igen farmor, mamma, Emmi och Hasse. Dom hade blommor och mjukisdjur till mej. Och ett jätte fint studentplakat . Tack Emma! Eftersom jag var så uppspelt och stressad hade jag inte tid att prata med dom så länge, jag sprang nästan direkt vidare till skrindan som stog och väntade på MP3. På skrindan var det trångt som tusan och jag höll på att tappa mitt plakat. Jag häll även på att tappa rösten, vilket jag märkte när jag kom hem, eftersom vi skrek så mycket. De var helt sjukt kul. Vi körde några varv i stan, eller de kanske bara var ett jag minns inte. De kändes som en evighet iallafall. Vi ägde alla på scenen med våran mediahora låt. Folk tyckte nog ändå att den var rätt så kul. När de var klart trådde vi upp oss på skrindan igen och åkte tillbaka till kyrkan, där vi hade en slarvig kramring. När de var klart satte jag mej i baksätet på mammas bil och pustade ut.
Väl hemma i Ostvik la jag mej och sov en timme, de gick inte så värst bra för jag var så stressad. När jag vaknade var redan mina middags gäster här. Jag åt massor av mammas, för en gångs skull, goda mat :) Tack mamma! När alla var mätta och belåtna öppnade jag paketen. Och vem kunde ana att jag skulle få en liten system kamera av Kenneth? Inte jag iallafall. Jag visste inte jag vad jag skulle säga, tror knappt jag tackade honom för den... Världens bästa Kenneth! Iallafall vid typ halv sju skjutsade Hasse mej till stan. Där stressade jag ihop lite smink och kläder, även då kom de folk innan jag var helt klar. Så är de alltid! Vi skulle ha förfest på min gräsmatta innan Station åtta. Festen drog igång och vi signade varandras studentmössor. Azra hade cd spelade med sej så vi hade lite skön musik också. Allt var på topp och vi hade hur kul som helst. Efter ett tag började några fordonade ansluta sej till oss, några gängade med dom eftersom de var deras kompisar, men jag som inte kände någon uppfattade dom bara som störande. Jag låste upp lusthuset och vi bestämde att där inne skulle det bara var MP3are. De gick bra ett tag, tills jag såg att en av fordonarna kastade sönder en flaska på gräsmattan. Jag blev skit sur, sprang ut och skällde ut honom men han sprang iväg. Till slut fick jag ändå en kille att hälpa mej att plocka upp bitarna. Usch. Efter ett tag började de gå ryckten om att polisen var på väg och folk sprang upp i min lägenhet. Såklart var de bara ett ryckte och folk insåg de efter några minuter och gick ner igen. Sen hände de massor med saker som jag inte minns. Under mitt sista toa besök uppe hos mej, innan utgång, föll LillKarro på mitt runda bord. De gick sönder. Aja, tänkte jag, sånt händer när man har fest. Vi gick ner och hade kramring. Macho som jag är hände jag inte tänkt började gråta, jag kramade några, de gick bra. Vi gav varande en sista hälsning som om alla skulle dö. De var tungt, men tyngre blev de när jag skulle krama VG och började storflänna. Huvva. Usch vad jobbigt de var. Med sminket rinnande för vissa, började vi promenera mot Station åtta. Väl framme där hängde jag utanför ett tag med Abo och några. Sen träffade jag Ida och Linn, vi gick in. Väl inne svepte jag ännu en öl i raden av många den kvällen. Kanske några för många. Eller många för många. Vi dansade hur mycket som helst och tiden gick alldeles för fort. Jag tappade bort hälften av klassen, resten dansade jag med. Någongång under sista timmen bjöd Fredrik mej på en drink. Tack Fredrik! Vi dansade ännu mer och ännu fler försvann. I slutändan var det jag, Agnes och Lucas kvar mitt på stan med riktning mor Max. Riktningen ändrade vi två sekunder senare mot Frasses. Väl där blev Agnes trött och gick hem. Kvar jag var, Lucas och hans bror. Jag blev bjuden på ett skrov? Kvällen slutade med en översovning i ens farmors lägenhet, inte min farmor. Natten var varm och jag svettades ihjäl. På morgonen var jag fortfarande väldigt glad och hade kvar mitt höga tempo, jag fick skjuts hem och gick direkt ut och började pocka skräp på gräsmattan.
Nu har jag suttit här i över en timme och skrivit. ÅH, jag är verkligen överambitiös när de gäller mina blogg inlägg. Men jag skriver dom för mitt eget minnes skull. Jag vill inte glömma något. Den dagen/kvällen var verkligen perfekt på alla sätt, de kunde inte ha blivit ett bättre avslut på tre år med den klassen! Helt underbart. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska sluta, eftersom jag antar att folk inte orkat läsa ända hit. Jag vill bara tacka alla i MP3 för allt kul vi gjorde tillsammans den sista tiden. Haha, nu blir jag känslosam också. Toppen.
Jag hade egentligen tänkt skriva om Turkiet också, men de får blir en annangång. Jag vet att jag ligger lite efter, men skitsamma.
Fan, de här blev absolut ingen resumé.
Kommentarer
Trackback