Shelley

Jo, ibland känner jag mej faktiskt ensam. Väldigt, väldigt ensam. I några minuter tycker jag synd om mej själv och vill ha någon som kommer och räddar mej. Men när de minuterna har passerat och jag har tänkt efter en stund... Jaa, då skäms jag fakstiskt lite. Jag är inte alls ensam, jag har vänner. Helt underbara vänner. Bara för att dom inte är här ju under dom få minuterna jag känner mej som mest ensam, betyder det inte att dom inte finns. För jag vet att dom alltid finns där, jag behöver inte tvivla. Det är en fantastisk känsla. Jag har någon att prata med när jag behöver det, jag har någon som kan komma hit och krama mej ifall jag inte vet vad jag ska ta mej till och jag har någon som kan hjälpa mej med saker när jag behöver det. Förstå det Elina, du är inte ensam.

Det jag hade behövt nu var någon som tog hand om mej.