Shelley

Igår var jag på fest hos Linn och Johan. De var helt galet. Jag ska aldrig mer göra om den fyllan och de jag gjorde.
Aja, vi tar nya tag. Mer fest!

Jag behöver sällskap...

När jag känner mej ensam, undrar jag om du är den enda som kan se mej? Även om jag inte kan se dej vill jag hoppas att du håller ett öga på mej. Ser du mej till exemel när jag börjar gråta för att jag fått punka på min cykel? Ser du mej när jag ligger i min säng och inte kan sova för att jag har feber? Ser du mej när jag handlar på ica? Ser du mej när jag kör åkgräsklippare med Kenneth i radhusen? Ser du när jag går upp och ner för mina trappor till lägenheten? Ser du mej när jag lagar köttfärssås mitt i natten? Ser du mej nu när jag sitter och gråter? Ser du hur bra mamma tar hand om mej utan dej?
Hoppas du ser. Hoppas du ångrar dej.
 
Jag är fortfarande din dotter...

På lördag åker jag, mamma, Elias och Emmi till Kroatien. Som det känns nu är inte jag speciellt peppad, men de kanske kommer senare. Jag måste ju vara glad när mamma iallafall betalar halva resan. Men jag skulle gärna stanna kvar här och bara ta det lite lugnt och njuta av Sverige. Fast det blir nog bra.

I måndags och tisdags jobbade jag lite med Kenneth, klippte gräs och rensade lite ogräs. Måndag kväll lånade jag min nya ganne Johnnys tvätt tid. Och såg en film och blev känslosam och kände mej ensam. I tisdags slutade jag tidigt, så jag gick till Agnes och såg lite film med henne och Fredde. Sen på kvällen åkte jag, Carro, Agnes och Fredde till Emelie i Bureå och badade. Väldigt mysig kväll!

Onsdagen började med tjafs. Efter tjafset kändes det som om min dag var förstörd så jag blev på dåligt humör så  jag gick på stan själv i värmen. Jag tröst-shoppade ett par blommiga shorts och ett vitt linne. På eftermiddagen blev det ICA-fika vid älven. Även då var jag på dåligt humör. Fast det blev på sätt och vis lite komiskt. Jag tror att de dåliga humöret egentligen bara handlade om att jag var stressad. Så jag planerade en mysig hemma kväll med mej själv som enda sällskap.

När jag just hade börjat se en ganska värdelös film fick jag ett sms av Linn som bad mej komma på fest på Älvsbacka. Jag kände efter och märkte att jag inte alls var så stressad som jag trott och att mitt dåliga humör hade försvunnit...Så jag cyklade till Älvbacka och hade jätte trevligt hela kvällen. Allt slutade med att Linn fikade mitt fika hos Johnny, eftersom vi bara bor typ fem meter ifrån varanda.

Idag har jag slappat, och ikväll hade vi tjejkväll i Vebomark hos Moa. Middag, lappleken, bad och försök till bastu. Jätte mysigt.

Imorron ska jag jobba med Kennteh och visa min portfolio för en fotograf. Sen ska jag stanna hos mamma tills på lördag då vi åker. Tusan, jag längtar redan hem!

Godnatt och puss på Linn :)

Jo, ibland känner jag mej faktiskt ensam. Väldigt, väldigt ensam. I några minuter tycker jag synd om mej själv och vill ha någon som kommer och räddar mej. Men när de minuterna har passerat och jag har tänkt efter en stund... Jaa, då skäms jag fakstiskt lite. Jag är inte alls ensam, jag har vänner. Helt underbara vänner. Bara för att dom inte är här ju under dom få minuterna jag känner mej som mest ensam, betyder det inte att dom inte finns. För jag vet att dom alltid finns där, jag behöver inte tvivla. Det är en fantastisk känsla. Jag har någon att prata med när jag behöver det, jag har någon som kan komma hit och krama mej ifall jag inte vet vad jag ska ta mej till och jag har någon som kan hjälpa mej med saker när jag behöver det. Förstå det Elina, du är inte ensam.

Det jag hade behövt nu var någon som tog hand om mej.