Shelley

Oj, vad sällan jag skriver. Det är nästan skamligt! Jag skyller på mitt jobb. Det tar snart kål på mej. Vi börjar verkligen vara less på varandra, både deltagare och assistenter. Men det är klart vi umgås ju nästan dygnet runt, skijs klockan tio på kvällen och ses igen klockan sju på morgonen. På måndag dag åker deltagarna på detta läger hem, och på kvällen ska vi ha personalfest, det ser jag framemot. Personalfest känns vuxet. Tisdag är jag ledig och på onsdag börjar nästa läger, vilket jag inte alls är peppad på. Mitt sociala liv har dött på riktigt nu, jag har inte tid med något eller någon. Anna Lindström ringde ikväll och ville att jag skulle komma på fest. Attans. Jag blev super glad för att hon ringde, men deppade ganska snabbt ihop. Eftersom jag inte kan gå på fest överhuvudtaget på två veckor till, förutom personalfesten. Jag måste erkänna att jag är riktigt sugen på att umgås med folk, men känner mej inlåst på Solvik. Om jag ändå hade haft en vecka ledigt mellan lägrena! ÅH. Mest ledsamt är ändå trästock. Det har jag sett framemot så länge och nu kan jag inte ens fara. Usch. Jag vill inte tänka på att jag kommer sitta på Solvik fram till tio och sen bara åka hem och sova för att stiga upp pigg och glad klockan sex dagen efter igen. Huvva. Egentligen vet man ju inte om de blir så kul som man föreställt sej, eftersom jag kommer att jämföra med förra året och det är inte mycket som slår det! Men bara att veta att alla mina vänner är där och roar sej gör lite ont. Föresten så saknar jag MP3 också. Mitt humör är verkligen inte på topp ikväll, ju längre jag sitter här och skriver desto mer vill jag gråta. Dessutom är jag ensam hos mamma ikväll. Familjen är i stugan, vilken gör att jag känner mej ännu mer ensam.

Jag borde sluta klaga, javet, men när man väl startat är de jävligt svårt att sluta! Jag blir iallafall rik... Och jag ska på PDOL. Inte för att jag är överpeppad på det, men det är ju det enda som är kvar av festligheterna när jag slutat jobba.

Godnatt.